Vet inte riktigt vad som hänt, men det känns som jag inte har tid med någonting nu för tiden. Är konstant stressad och räcker aldrig riktigt till. Samtidigt är jag löjligt lycklig över att ha så mycket omkring mig och få ägna mig helhjärtat åt intressanta och roliga saker som jag brinner för. Underligt det där, handlar väl om att hitta någon form av balans antar jag. Ska försöka få tid med det någon dag   

Så vad är det som är så tidskrävande då? Jobbet såklart, där jag för övrigt fortfarande trivs fantastiskt bra. Blir bara bättre och bättre egentligen. Har underbara kollegor som det är en ren glädje att träffa varje dag och otroligt intressanta och utmanande arbetsuppgifter. Och det är så fantastiskt roligt att få ägna sig helhjärtat åt juridiken igen! Jag saknade verkligen det på banken. Nu sitter jag upp till öronen i pappershögar och böcker och gräver i lagar, förordningar och förarbeten och försöker lista ut vad som egentligen gäller i alla möjliga och omöjliga situationer som på något oförklarligt sätt ständigt dyker upp i de kommunala verksamheterna. Och jag har så roligt under tiden! Vet inte vad det egentligen säger om mig, men så är det... Jag trivs med att gräva i böckerna och lägga lagpussel helt enkelt  

Så jobbet är fantastiskt roligt, men det är mycket! Och eftersom jag är som jag är kan jag ju inte bara lägga det åt sidan när jag kommer hem. Jag funderar och funderar, och har långa diskussioner med Jocke. Och sen är det ju den där andra passionen i mitt liv som jag lägger en massa tid på (ja, förutom den där karluslingen då   ), nämligen hundarna. Det går mycket tid till att träna och jobba (och kela förstås) med de egna små vovvarna, men sen har jag ju gett mig tusan på att lära mig mer om de där fyrbenta varelserna i allmänhet också. Jag har ju läst ett par distanskurser i etologi, men just nu i höst gjorde jag den sunda bedömningen att det inte fanns tid med det. Jag ska nämligen läsa en annan distansutbildning i skoljuridik på kvartsfart som drar igång i oktober. Men sen har jag ju funderat mycket på att eventuellt ta en valpkull på Tipsy någon gång i framtiden, och då måste man ju lära sig mer om det där med avel först. Så när nu kennelklubben drog igång en ny uppfödarutbildning så gick det ju inte att missa tillfället, eller hur... Så nu har jag börjat uppfödarutbildningen också, och på något oförklarligt sätt lyckats bli cirkelledare för vår lilla studiecirkel. Kul och spännande, men tidskrävande, det också.

Och sen, som grädde på moset, har jag äntligen hittat det ultimata sättet att kombinera hundintresset med juridiken, och göra en god gärning på samma gång. Tekniskt sett var det Jocke som hittade det, men av någon anledning är det jag som mest sugits upp i det. Vi har börjat jobba ideellt i en förening som heter Djurens Jurister. Det är ett nätverk som jobbar med att skydda djur och säkerställa de få rättigheter de har i vårt samhälle. Titta gärna in på hemsidan;

www.djurensjurister.se
Du kan också läsa mer om det pågående arbetet med just hundar på:

Mayas berättelse - dömd till döden

Hur som helst, det är ett fantastiskt givande arbete, men också väldigt svårt och tidskrävande. De senaste 3-4 veckorna har Jocke och jag jobbat med vårt första fall; en liten hundkille på 1,5 år som blivit omhändertagen av polisen och nu hotas av avlivning. Tyvärr ger den nya tillsynslagen för hundar och katter inte alltid avsedd effekt, och polisen är allt för ofta för snabba med att döma ut hundar som potentiellt farliga, särskilt de av s.k kamphundstyp, och ser avlivning som enda lösningen. Jag tänker inte dra hela det fallet nu, för då blir det här inlägget hur många spaltmeter som helst, men det är i alla fall väldigt intressant (titta in på hemsidorna ovan så får ni en bra bild av arbetet överlag). Men det är också en känslomässig berg-och-dalbana. Det går inte att inte bli känslomässigt involverad, och man kastas hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Och det tar otroligt mycket tid. Det blir ofta bråttom och handlingar ska färdigställas och in till domstolen med mycket kort varsel. Har blivit otroligt många timmars arbete, bara på det här fallet.

Så, summa summarum, det är så mycket just nu och jag har svårt att hinna med mig själv mellan varven, än mindre bloggen. Men, jag är väldigt, väldigt nöjd med tillvaron just nu! Önskar bara att dygnet hade 10 timmar till så jag kunde göra ännu mer... 

Det blev långt det här. Ett så långt textinlägg måste ju nästan lättas upp med en bild någon stans. Eftersom vi ändå var inne på hundtemat så är väl den här lilla kärleksbilden passande: