Hon heter Melissa Horn (och för er som nu får helt fel associationer och en massa fula bilder i huvudet kan jag upplysa om att det är i rollen som fantastisk låtskrivare och artist som hon blivit min nya stora kärlek, inget annat). Som alltid ligger jag ju lite efter med tekniken, men jag har äntligen skaffat mig Spotify - herregud vad underbart det är, all världens musik, alldeles gratis och bara ett knapptryck bort - och det är där jag hittat denna underbara tjej (med lite hjälp av syrran som redan hittat henne). Sen tidigare är jag ett stort fan av Anna Ternheim och Elin Sigvardson, och det här är verkligen i samma härliga klass. Men om möjligt är den här tjejen ännu mer av en poet när det gäller låtskrivandet. Så vackert! Och lite lagom avskalat, ofta med bara en gitarr som bakgrund. Och texterna, dessa texter! Min stora favoritlåt är "Sen en tid tillbaka". Så jävla bra den är! Ni som inte hört henne - lyssna på hennes låtar! De är så härliga!

Här kan ni lyssna på "Sen en tid tillbaka" (hoppas jag, tror länken ska fungera)

Sen en tid tillbaka

Vi har skaffat ny bil. Visst är den fin! Jocke hade nog egentligen velat ha något lite mer "fancy" (typ en BMW), men som den ekonomiskt ansvarige av oss satte jag en stenhård budget, så det här var det bästa han kunde hitta inom de ramarna. Men han verkar ganska nöjd ändå   

önskar att jag kunde fortsätta den meningen som Balsam Boys gamla sommarhit; "här kommer sommaaaareeen", men det ser inte så lovande ut...

Nej, vad som händer är att jag äntligen fått ett nytt jobb! Om två veckor börjar jag som jurist/utredare på bildningsförvaltningen i grannkommunen. Och det känns verkligen just som rubriken säger, att det är nu det vänder. Jättespännande, skitkul och alldeles, alldeles underbart! Så skönt att få komma vidare från banken och få syssla med något där jag har lite mer användning för de kunskaper jag trots allt ägnat närmare 6 år och några hundra tusen i studieskulder att skaffa mig. Jag tror den här nya tjänsten kommer passa mig riktigt bra, och jag bara längtar efter att få sätta igång!

Känns också fantastiskt bra att jag hittade ett jobb här i trakten så att jag slipper flytta ifrån Jocke och hundarna och ligga och veckopendla. Det är en sån lättnad att allt tillslut fallit på plats och ordnat sig. Känns ungefär som tre ton sten lyft från bröstet. Det är underligt det där, när man mår så dåligt som jag gjort den här hösten, att det tillslut blir nästan normaltillstånd av det och det inte är förrän man börjar må bra igen som man inser skillnaden och förstår hur fel det var innan. Ja, ja, man lär så länge man lever antar jag, och så länge man kan gå vidare lite starkare så har man väl egentligen inte förlorat något på en annars "dålig" upplevelse.

Så jävla glad är jag nu i alla fall!

Och här har ni lite fler bilder av ett insnöat Lidköping att njuta av så länge;