Jo, det har snöat ännu mer idag. Detta kunde jag bistert konstatera när jag skulle hoppa in i bilen efter jobbet nyss. Krävdes en hel del sopande innan den var körduglig. Men det är vackert! Oj så vackert detta vinterlandskap är! Har inga bra bilder för tillfället, men ska försöka ta några i dagarna.

Bilkörningen i sagda vinterlandskap är också riktigt rolig. Den trogna saaben fäster galant på de isblanka gatorna. Ja, om man inte får för sig att gasa, bromsa eller svänga då det vill säga. Då får den liksom ett eget liv och ger sig ut på alldeles egenhändigt beslutade äventyr. Kul säger somliga, och sladdar glatt runt i kurvorna. Förbannat störigt, säger jag, som tycker det känns ungefär som att sitta på ryggen på en skenande häst (ja, jag har prövat det också). Liksom på hästen klamrar jag mig krampaktigt fast vid ratten (i hästens fall tyglarna eller manen) och ber till alla gudar (som jag ju i och för sig i vanliga fall å det bestämdaste förnekar - så där finns nog ingen vidare hjälp att hämta egentligen) att jag snart ska lyckas nå fram till det framrusande vidundret (i detta fall bilen) och få det att åter lyda mina kommandon. Det brukar gå sådar... Jag skulle nog behöva repetera halkkörningen. Var ju trots allt snart 10 år sedan jag tog körkortet.

Nu kanske somliga kloka människor tycker att jag, som trots allt har ett tämligen rimligt avstånd till jobbet, borde ta cykeln istället. Nå, säger jag, visserligen kan man under normala förhållanden hävda att det bara tar ca 15 min att cykla till jobbet, och att det är både klimatsmart och trevligt, men i dagsläget råder inga normala förhållanden! För det första är det svinkallt, och jag som bankanställd är inte sällan iklädd kjol och tunna strumpbyxor (som redan konstaterat äger jag inga thermobyxor). Nu må så vara att jag ibland klagar på min kropp, men jag gillar ändå konceptet med 2 ben, 2 armar, 10 tår, 10 fingrar, 2 öron, 1 näsa osv., och jag är ganska övertygad om att cykelturer i detta klimat riskerar att allvarligt förändra detta koncept för mig. Dessutom lovade jag mig själv dyrt och heligt under otaliga cykelvurpor på is under tiden i Lund (där idén om snöröjning mest tycks bestå av att sanda lite grann några dagar senare, och där det eviga blandandet av töväder och minusgrader innebär spegelblanka istäckta cykelstigar) att den dagen jag har ett arbete (dvs pengar) och en bil (även gammal sliten saab räknas) skulle jag inte längre behöva cykla i väderlek som den nu rådande. Som ett sista argument mot cykelfärd vill jag också anföra just denna olycksrisk med cykelvurpor på hårt underlag. Det känns som att oddsen för en spräckt skalle är större än oddsen för en avkörning av vägen med saaben.

Nu kanske somliga människor anser att jag bör skaffa cykelhjälm och således lösa problemet. Ja, det är en bra idé. Jag har många gånger refleketerat över att det är just det, en bra idé...