Jo, det har snöat ännu mer idag. Detta kunde jag bistert konstatera när jag skulle hoppa in i bilen efter jobbet nyss. Krävdes en hel del sopande innan den var körduglig. Men det är vackert! Oj så vackert detta vinterlandskap är! Har inga bra bilder för tillfället, men ska försöka ta några i dagarna.

Bilkörningen i sagda vinterlandskap är också riktigt rolig. Den trogna saaben fäster galant på de isblanka gatorna. Ja, om man inte får för sig att gasa, bromsa eller svänga då det vill säga. Då får den liksom ett eget liv och ger sig ut på alldeles egenhändigt beslutade äventyr. Kul säger somliga, och sladdar glatt runt i kurvorna. Förbannat störigt, säger jag, som tycker det känns ungefär som att sitta på ryggen på en skenande häst (ja, jag har prövat det också). Liksom på hästen klamrar jag mig krampaktigt fast vid ratten (i hästens fall tyglarna eller manen) och ber till alla gudar (som jag ju i och för sig i vanliga fall å det bestämdaste förnekar - så där finns nog ingen vidare hjälp att hämta egentligen) att jag snart ska lyckas nå fram till det framrusande vidundret (i detta fall bilen) och få det att åter lyda mina kommandon. Det brukar gå sådar... Jag skulle nog behöva repetera halkkörningen. Var ju trots allt snart 10 år sedan jag tog körkortet.

Nu kanske somliga kloka människor tycker att jag, som trots allt har ett tämligen rimligt avstånd till jobbet, borde ta cykeln istället. Nå, säger jag, visserligen kan man under normala förhållanden hävda att det bara tar ca 15 min att cykla till jobbet, och att det är både klimatsmart och trevligt, men i dagsläget råder inga normala förhållanden! För det första är det svinkallt, och jag som bankanställd är inte sällan iklädd kjol och tunna strumpbyxor (som redan konstaterat äger jag inga thermobyxor). Nu må så vara att jag ibland klagar på min kropp, men jag gillar ändå konceptet med 2 ben, 2 armar, 10 tår, 10 fingrar, 2 öron, 1 näsa osv., och jag är ganska övertygad om att cykelturer i detta klimat riskerar att allvarligt förändra detta koncept för mig. Dessutom lovade jag mig själv dyrt och heligt under otaliga cykelvurpor på is under tiden i Lund (där idén om snöröjning mest tycks bestå av att sanda lite grann några dagar senare, och där det eviga blandandet av töväder och minusgrader innebär spegelblanka istäckta cykelstigar) att den dagen jag har ett arbete (dvs pengar) och en bil (även gammal sliten saab räknas) skulle jag inte längre behöva cykla i väderlek som den nu rådande. Som ett sista argument mot cykelfärd vill jag också anföra just denna olycksrisk med cykelvurpor på hårt underlag. Det känns som att oddsen för en spräckt skalle är större än oddsen för en avkörning av vägen med saaben.

Nu kanske somliga människor anser att jag bör skaffa cykelhjälm och således lösa problemet. Ja, det är en bra idé. Jag har många gånger refleketerat över att det är just det, en bra idé...

 

Therese

7 januari 2010 21:28

Ja, alltså, cykelhjälm löser ju som bekant inte problemet med ben, armar, rumpor och annat som är rätt bra att ha. Detta även om jag inser att ett säkert och stilrent sätt att medelst frigolit eller annat stötsäkert material skydda ändalykten skulle komma väl till pass i en hel uppsjö av situationer. Dylik skyddsutrustning skulle bli hårdvaluta i Lund om inte annat... Och apropå Lund. Nej, du skola I C K E cykla i detta vädret. Jag har otaliga, och nu menar jag verkligen otaliga, gånger undrat hur i h-e du egentligen skulle lyckas ta dig hem cyklandes i den lundensiska vintern (som i regel varken var särskilt underbar eller tillräckligt kort). Själv investerade jag såvitt jag minns i bussen (hur f-n jag nu hade råd med det). Fast vänta nu, frågan är om det inte rent av i mitt fall var så att jag helt enkelt uteblev [censur]. Skillnaden då mot nu var hur som helst att då visste man någotsånär när och hur länge du skulle vara ute på din tvåhjuliga springare och kunde således kontrollera att färden slutat lyckosamt. Nu kan man bara gissa. I egenskap av trogen sjukhusföljeslagare ber jag vidare att få påpeka att det dessutom är åt helvete för långt för mig att ta mig till Lidköping för att baxa iväg dig till akuten när du har brutit både armar och ben och/eller stukat svanskotan. Så nej tack, undvik cykel. Och givet din redogörelse för dina halkkörningstalanger skulle jag helst se att du inte heller körde bil. Tillåt mig istället rekommendera kälke. Eller kanske snowracer.

 

Mia

7 januari 2010 21:44

Kälke låter skoj! Jag kanske skulle pröva det. Enda nackdelen är väl att det inte är nerförsbacke till jobbet :-)

 

Therese

7 januari 2010 23:23

...sist jag kollade hade du en utmärkt draghund.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet inte riktigt vad som hänt, men det känns som jag inte har tid med någonting nu för tiden. Är konstant stressad och räcker aldrig riktigt till. Samtidigt är jag löjligt lycklig över att ha så mycket omkring mig och få ägna mig helhjärtat åt intres...

 så har det som synes inte gått så bra med den där ambitionen att väcka liv i bloggen igen och bli lite mer "regelbunden" i mitt bloggande. Sommaren har sprungit iväg. De stackars semesterveckorna bara försvann, och på måndag så är det tillbaks till ...

Firar Jockes födelsedag, och trogen till traditionen från förra året fick det bli smörgåstårtor till festen. Är aningen stolt faktiskt och anar en alternativkarriär som kock alternativ smörgåstårtemakare...      Ser ganska smaskigt ut va? Är gans...

Ja nu jäklar är det varmt. Plötsligt har det slagit till på riktigt. Härligt och svettigt.    Sådana här dagar är man ganska glad att man har nära till stranden. Än är det inte riktigt badtemperaturer i vattnet (åtminstone inte enligt mitt tycke), me...

Jepp, tillbaka tillslut. Hög tid att väcka liv i den här stackars bloggen igen. Har varit mycket att göra, och bloggen har lite lagts på hyllan. Men nu ska det bli bättring.   Vet inte om jag egentligen har så mycket vettigt att säga just nu, ell...